Idag var det alltså dags att gå uppför Kanis skidbacke och jäklar vad lång den är ,jag hade med mig mig ett ungt sällskap och dom kämpade på jättebra ,riktigt duktiga må jag säga .Jag gick några extra sträckor efter dom ledsnat och när jag skulle gå ner så höll jag bokstavligen på att skita ner mig .Jag går där i långgäset i godan ro och flummar på i vanlig ordning snapar och är i min egna lilla värld.Då mitt i allt några centimeter från mina fötter slingrar sig en stor huggorm .Jag skrek som besatt och hoppade upp på en sten ,jag blev kvar där i backen helt hysterisk ha ha .Tillslut blev jag ju tvungen gå sista biten som var kvar av backen och jag kan lova att hjärtat var i halsgropen var jag gick där i långgräset. …usch så obehagligt det var !!.Jag är jättehes nu efter mitt lilla trauma ha ha ,jisses vad obehagligt det var ….puuhhh!!
Nå innan själva skräckupplevelsen fick vi uppleva underbara utsikt 🙂
Och titta vad jag hittade 25 e Juni …snö ha ha ha ja man bor på rätta stället jaadåå:)
