Jag tror att ”partid” i ett förhållande med barn är väldigt viktigt att man hittar, i vårat förhållande då Tommy alltid har sina töser , så är jag så otroligt tacksam att vi ibland kan pussla i hop dessa helger med barnvakter så vi får dessa helger på tumanhand.Jag tror att det är jätteviktigt för relationen att man får bara vara ”Hannah och Tommy” ibland även om vi hade gemensamma barn så skulle jag vara angelägen om att få denna tid då och då. Jag tror att det är lätt att man drunknar i vardagen annars, och att man tappar varandra i att bara få vardagspusslet att fungera.
Jag tycker och tror att det är viktigt för en relation, att man hittar sin ”partid”, för ”mig” är det jätteviktigt.
Det handlat om kvalitetstid, jag är noga med att få kvalitestid med mina barn , med min man , med mina vänner , med min mamma osv .Kvalitetstid är något jag värdesätter högt och även kvalitetstid med mig själv ,då jag får mina små ”pauser” och kanske lägger mig och vilar och bara kopplar av ett litet tag .Jag vet vad jag behöver här i livet och hur jag får ut det bästa,av olika situationer.
Kvalitetstid är något som jag måste få med människor som är viktiga i mitt liv, helt enkelt ”egentid” med dom .Jag och min mamma brukar ju ha våra ”helger” jag älskar dom, jag har alltid sedan barn, varit en person som inte tycker om att umgåtts i stora grupper kanske detta kommer därifrån , jag upplever att det blir rätt ”splittrat”, därför kanske jag är så ”mån” om att få min ”egna” tid tillsammans med människor och med mig själv.
Du skriver, ”Kvalitetstid är något som jag måste få med människor som är viktiga i mitt liv, helt enkelt ”egentid” med dom ”. Menar du då att Tommys barn ej är viktiga för dig genom att du aldrig har egentid med dem?
Reagerade också på de som föregående skrev om att T barn inte var inräknade i viktiga personer som du vill ha egen tid med. Eller missuppfattade vi?
bonusbarn är något man får acceptera , och mins bonusbarn umgås inte jag med utsn Tommy, inte är han med mina flickor heller att dom åker iväg och har egen tid det vill man ju med sina egna barn.
/Hannah och Tommy
Det du skrev nu , är så fruktansvärt att magen vänder sig upp o ner : hans barn är något man får acceptera : det är tragiskt att du överhuvud taget har barn omkring dig bara du o dina barn som ska ha fokus !! Antagligen kommer dina barn växa upp till självblodsegoister som du , tycker att så som du framställer hans barn är nästan på gränsen till mobbing…det är ju så tydligt att dom inte räknas mycket märkligt att ingen släkt reagerar på hur du är och ser till att plockar bort barnen dom kan ej må bra i en sån miljö
Jag tycker det är en konstig inställning.. För mig är det naturligt att ta hand om och umgås med mina bonusbarn. Vi är ju en familj.
Kan va en annan sak om man flyttar ihop med tonåringar. Dom vill ju vara självständiga o kanske inte ha en till ”förälder”. Men när barnen är små o dessutom några av dem på heltid..
Att du inte tar fullt ansvar för T:s barn pga. ohälsa -det förstår jag däremot. Det är en annan sak. Men att inte vilja umgås med dem själv ibland ens om du mår bra?
Tror det är ett bra sätt att lära känna varandra på riktigt o växa ihop som familj -just att göra saker enskilt med varandras barn.
Är själv uppvuxen med bonusföräldrar som alltid tagit hand om mig också, vi har fortfarande bra kontakt, som en ”extraförälder”..
Vi tycker om våra bonusbarn men vi prioritera inte egen tid med dom utan våra egna,vi tänker inte dra detta längre låt oss leva vårat liv som vi vill //Hannah och Tommy
Jag har inte bestämt hur ni ska leva. Du skrev ett inlägg om dina tankar kring detta och då svarade jag vad jag tycker även utifrån egen erfarenhet.. Även om ni nu inte prioriterar egentid med bonusbarn hoppas jag ni tar hand om varandras barn också? (utifrån vad du orkar pga din hälsa)
Jag hade upplevt det som väldigt kyligt hemma om det funnits en ”gräns” mellan mig o min bonusmamma o bonussyskon. Att man bara tar hand om de egna barnen..
Helene
Självklart gör vi det
Väljer du att yttra om ett ämne offentligt, så måste du ju inse att du kommer få respons på det, stå för det och bli inte ”irriterad”. Det är ju du själv som väljer vilka ämnen som skall skrivas om. Om du vet att det är ett känsligt ämne så behöver du väl inte ta upp det. Alla tycker och tänker ju inte som du, alla har rätt till sin åsikt, utifrån erfarenheter, upplevelser som skiljer sig, inse det.
Tycker ni lever väldigt märkligt för att vara en familj. Om man ändå ska ha så som ni har det. Delad ekonomi , du sköter dina barn , han sina , olika husdjur till barnen osv osv. Vad får man då ut av familjelivet undrar jag? Måste ju vara mycket bättre att man bor på varsitt håll istället. Om man ändå inte vill dela dom bitarna som hör till ett familjeliv. Inget illa menat. Men eftersom ni lever som om ni vore särbos redan ( ända skillnaden är ju att ni bor under samma tak ) så verkar det ju inte som att nån av er vill ha ett familjeliv egentligen.
http://blogg.mama.nu/lailas-blogg/2013/01/21/bonusbarn/
läs detta hannah och få lite perspektiv. när man läser om laila och niclas och deras syn på/relation till bonusbarn så inser man snabbt hur konstigt det verkligen är i ert hus och er ”familj”. det tror jag du också förstår så småningom, och den smällen kan inte bli skön….
Står inget där som på något sätt får mig /oss att tänka till då vi har det bra hemma, tack ändå
Funderar…..vem och vars står det hur en familj ska leva och fungera ??? Är det inte så att alla är vi så olika ??? Det som funkar hos mig kanske inte funkar hos dig …..
Hannah berättar vad som dem och tycker hon är modig och ärlig som bjuder i oss och berättar om hennes liv och familj.
Keep up the good work girl!!!!