Jag har just nattat mina barn efter vårt film mys i kväll, vi har myst i sackosäckarna med fruktsallad och sedan frossat i riskakor.Jag sitter och funderar hur lätt det är med två barn , fast jag är själv, hur lätt det är att lägga dom, hur lätt det är med kvällsrutiner osv.Jag inser att jag och Tommy har varit sambos i 5 månader och jag tycker ännu det är så otroligt jobbigt med 4 barn , ljudnivån framför allt. Jag tycker om alla barnen , jag älskar alla barnen men jag undrar kommer jag någonsin att vänja mig ? Är det något ”fel” på mig som inte fixar detta storfamiljeliv?.Kommer jag vänja mig ?…någonsin?
Jag vill bara kunna ha ett lugnt hem med jag upplever aldrig att det är lugnt med 4 barn
därför är jag grymt beroende av att ha barnfria helger ibland ,det är den enda tiden det är TYST fast jag jobbar så är det så otroligt nyttigt att bara få vakna upp i en tyst lägenhet, komma hem till en tyst lägenhet.Jag undrar många gånger om jag inte hade haft en TIA , hade jag upplevt denna situation på samma sätt då?
Jag förstår att de kännas kännas mycket med fyra barn. Det är inget som helst fel att känna så. Jag tror att du kommer vänja dig men även om du inte gör det så kommer ju barnen gradvis att bli äldre och med det kommer ju nya ”problem” men mycket annat blir ju lättare oxå. Men som sagt, 5 månader är inte särskilt lång tid.. när ni har bott tillsammans i 2 år kommer detta vara din vardag å till dess har du nog absolut vant dig ha det bra
Ni fick ju verkligen en tuff start då du fick en tia attack.
Och att plötsligt gå från 2 barn till 4 är en jättestor omställning.
Men sen är frågan om det är för dig..bara du som kan känna efter om de är
något du kan vänja dig vid el inte. Men jag undrar hur har omställningen för din sambo
Tommy varit? Vad tycker han om fyra barnslivet & att vara en stor familj?
Vi bor i en 4:a, jag har 3 biologiska barn och dem har ju jag uppfostrat från början, att ha med dem att göra är inga problem, för vi kan varandra, de kan mina regler, de har ju kommit från ”mig” och varit med mig hela livet. Men med bonusbarn är det ju annorlunda, de är uppvuxna i en annan miljö med andra föräldrar. Jag tror det är där problemet ligger, inte antalet barn. Bara min tanke för jag känner likadant när vi har bonusbarnet här varannan helg. Det är otroligt påfrestande.
Håller tummarna för att du verkligen kommer att vänja dig, dock tror jag att det ligger mycket i det natali skriver nedan.
När det inte är ens biologiska barn så blir det ju annorlunda. Men du är stark, du kommer fixa det!!
Hur tar barnen det hela, de har ju inte direkt valt detta! Med en frånvarande mamma så behöver de kanske tid med dig också.
Jag tror du kan få svårt att vänja dig, om du inte ändrar din inställning.
Tack för en bra blogg!
Hoppas ni får en bra helg nu…
Tycker synd om Tommy om du ska känna så här .
Det måste vara jobbigt för tommys flickor att se hur mycket
du bryr dig om dina flickor & umgås med dig när dom träffar
sin egen mamma så lite. Dom behöver nog dig oxå. Dom funderar
säkert mkt över sin mamma då hon flyttat ifrån dom, barn kan hålla
mkt inom sig. Jag undrar hur tycker Tommy att det är att gå från
att leva med 2 barn till 4 st? Tycker han att det är lika tufft som du?
Hoppas att du vänjer dig.
Förstår dig, absolut. Men tror dock att du behöver ändra din inställning till hans barn. Man kan välja otroligt mkt hur man vill tänka å handla. Man väljer själv om man blir irriterad. Tar lätt mkt energi från annat om man fokuserar på det ”dåliga”, oavsett vad det gäller. Det ÄR mkt med fyra barn, men ni har ju VALT det, det har inte barnen. Tips är att ni båda gör ensamma saker med den andras barn. Tror ni annars alltid kommer känna er som ”två familjer i en”. Hoppas allt blir bra, ha en fin helg!
Se positivit, dom blir äldre, lugnare och mognare med åren, när dom är så att dom är ute och far på nätterna, helger, är aldrig hemma och umgås med kompisar/sina killar, kommer du nog sakna det här när det väl kommer upp i det stadiet, när inte myskvällar med mamma och pappa finns kvar.
Jag håller med tidigare kommentrer, att det faktiskt inte känns speciellt bra att man ”favoritiserar” sina egn barn, speciellt när man bor under samma tak. Tommys flickor behöver nog dig mer än du tror.
Sedan får jag en känsla av att Angelie är din absoluta favorit, för det känns som om det är mest ”hon”.
Barnen har inte valt detta, precis som tidigare kommentarer också säger, och jag hoppas du kommer känna annorlunda snart, för skulle det spricka kommer Tommys flickor tappa ytterligare en ”mamma”.
då tar jag den än en gång Angelie är nyss fyllda 5 JuvIna snart 10, hon vill inte vara med en massa.Sedan bor Juvinå alltid med mig och Angelie halvtid därför skriver jag ofta att jag Saknar Angelie.Älska Juvina och Angelie lika mycket så klart fast jag skriver mera om Angelie Hon älskar att vara med på bild osv , det är skillnad då man är liten och 5år eller stor och mest är med kompisar, att jag skulle favorisera ett av mina barn är absurt!
Jag har också fått känslan av att Angelie är din favorit. Hon verkar vara bortskämmd och van att få sin vilja fram.
Det är ingen kritik från min sida, utan bara känslan jag får när jag läser din blogg.
Jag läser din blogg varje dag, för jag gillar den verkligen. Vi är lite av ”samma person”.
Jag lever själv i samma familjesituation och vet vad jag pratar om med bonusbarn.
Håller med föregående skribent, följer också bloggen mycket. Förstår att Juvina är äldre och gör andra saker än är med mamma. Det känns mycket som att du favoriserar Angelie mer ändå.
Håller med föregående skribent, följer också bloggen mycket. Förstår att Juvina är äldre och gör andra saker än är med mamma. Det känns mycket som att du favoriserar Angelie mer ändå.
trist att det upplevs så men kan inte göra så mycket åt det tyvärr , kan bara säga att så är det absolut inte
Camilla ingen fara jag uppskattar ärlighet
tänk på hans barn som mest haft sin pappa för sig själv och sne så blir dom lika välsom du flera i familjen ska dela med sig av sin pappa till dig,lämna sin släkt och kompisar, ta till dig hans barn som att dom vore dina egna så känns det säkert bättre, flyttar man ihop så kan man inte tänka så därjag gör mitt och hn gör sitt utann man ska väl göra llt tillsammans är väl det de går ut på när man flyttar ihop och det visste du väl att det skulle bli mer iv och rörelse när ni flyttade ihop, hans barn sakanr säkert sin mamma och så ser dom dina barn med dig och kanske tänker en massa, jag menar inte att vara elak men du prioriter dina barn fast du har fyra stycken hemma ibaldn då ska man väl vara alla i ett
Jag kan förstå kritiken nedan angående att det känns som att Angelie e favoriten.
Jag tvivlar inte en sekund på att du älskar båda dina barn lika mycket men det känns som att Angelie e den söta lilla prinsessdockan och Juvina är den ”duktiga” som klarar sig själv.
Sen angående Tommys flickor så blir jag lite ledsen när jag läser om det.
Ni är ju verkligen 2 familjer som lever varsina liv.
Nästan lite som ett par som har varsin hylla med sin egna mat i i kylen.
Tror framför allt Tommys flickor skulle må bättre av att ni var särbos.
Jag VET att barn känner av en stämning och dom har det redan jobbigt som det är med sin egna mamma.
Ens biologiska har självklart en extra plats i hjärtat och det är självklart, men i mina ögon, så är det mer så att är man en stor familj, så lever man som en också och delar på allt!
Nästan att jag tycker det är lite komiskt med dina inlägg som hanslar om ”sånna” som Tommys barns mamma, men som du bestämt hävdar bara e dina tankar och inte alls riktat mot en person
Tillägg till min kommentar nedan.
Det jag också reagerade på var när Smilla fyllde år och hon fick göra hål i öronen som en present från dig och barnen.
Förstår inte riktigt det heller.
jag är uppvuxen med en helsyster och en halv och min halvsyster har alltid behandlats lika av min pappa och mina föräldrar har alltid köpt presenter, julklappar och kläder till oss gemensamt.
hade jag levt som er så hade ju jag ordnat ett julklappskonto/presentkonto och köpt gemensamt till alla barnen.
I erat fall är det ju dessutom ingen skillnad ekonomiskt då ni har 2 barn var i ungefär liknande ålder.
Samma sak med ett gemensamt klädkonto till alla barnen.
Det blir ju inte mer pengar för er ändå, men barnen får känna ett lika värde och rättvisa.
Att man VAB.ar md sina egna och har egna sparkonton och betalar försäkringar, sparkonton osv förstår jag då det är en annan sak, men det vardagliga och prkatiska är ju en självklarhet precis som med mat, hygien osv.
Jag är själv ensamstående med 1 barn på 100 %.
Forts.. Min mardröm är just att träffa en man som är som du, som gör skillnad på mitt barn och sina egna, då mitt barn precis som Tommys, inte har vidare kontat med sin pappa, och på så sätt skulle han jag träffar bli hennes manliga förebild och närmaste pappa som man kan komma.
Det skulle jag aldrig fungera.
Förstår ju att detta är dina regler som du satt upp och jag kan inte förstå att T accepterar detta.
Kanske är han blind av kärlek??
Familj för mig r kärlek och gemenskap där alla har samma värde och förutsättningar.
det är inte alls vad jag ser hos er.
jag förstår att det är svårt och lämpigt med 4, och att du haft en tia, men jag förstår inte varför ni flyttade ihop så tidigt?
jag får upplevelsen av att du är en sån som har svårt att ta till dig andras barn och älska dom som att det vore dina egna, där är vi nog överens.
håller med linda, tommys barn har nog haft det jobigt i sna iv sen siter du krie att deras mamma ine ser dom mer än så per år, deras ensak inte våran, tycker lite synd om hans flickor om kommer in i en stor familj haft pappa för sig själv många år, kanske lugnt och skönt och så lir dom som du en stor familj och ska rätta sig efter det inte lätt men låte som at du har det värst, man kan inte leva så där som du säger när man är en stor familj man är en äda stor familj hjälps åt med allt även barnens sysslor, undras vad hans barn känner de små liven att hans dotte nova inte äter som du skrivit kanske bottnar i nåt at hon inte mår bra hon kanske inte vill bo så där men har inget val
Tycker det är riktigt fult att sitta och påstå att Hannah skulle ha en favorit bland sina barn, gör man så?
Bara för att hon skriver mer om ett barn, är det plötsligt favoriten då?
Hon har ju förklarat att J inte vill vara med så mycket i bloggen, kallas väl bara respekt? Medan A gärna ställer upp på bild. Sluta dra massa egna slutsatser och fråga istället Hannah vänligt hur det ligger till.
Jag har själv en pojke…men skulle dö för att få ha 4 flickor hemma, inreda deras rum i rosa, köpa dockor, barbies, barbiehus, skämma bort dom.
Jag kan inte annat än att instämma, du vill ha kakan (Tommy) men samtidigt inte ( hans barn). Tycker verkligen
synd om Tommy, han behöver en kvinna som ser till hela familjen, inte bara till dem som tillhör
samma kött och blod! Och skriv det rakt ut istället att du tycket Tommys ex agera fel för det exakt det du vill
antyda med dina inlägg.
Jag måste hålla med om att om du känner så här och verkligen vill ”dela upp” allt så är det nog bättre att ni blir särbos! Kan inte vara hälsosamt för någon i ”familjen” att ha det så här.. Jag undrar också hur Tommy känner.. Känner han lika för dina barn som du för hans? Sen förstår jag så klart att ert liv är så mycket mer än din blogg…!
Jag följer bloggen mycket, och kan också känna att varför inte dela på sig. Särbo är inget fel det heller. Vissa fungerar mycket bättre så och thats life. Ingen man behöver skämmas för.
Du måste haft en tanke på vad du gav dej in på när du tog kontakt med Tommy…jag menar vill du ha honom så får du bestämma dej att allt ska gå bra….alla barnen har lika värde och ska behandlas lika hela tiden. Kan samtidigt tycka att det är otroligt korkat att skriva ”jag behöver en barnledig helg då och då”…..jag tycker du verkar vara en väldigt bortskämd och bortklemad ung flicka som vill att alla ska passa upp på dej. Tommy är en väldigt fin kille och en underbar pappa så jag hoppas du bestämmer dej snart om du pallar med 4 barn eller inte, jag kan inte ens fatta hur det ska kunna vara så jobbigt när dom inte ens är nära tonåren, då blir det jobbigt!
Hej!
Vad starkt skrivet av dig. Tror inte många vågar prata om sådan här saker för att man är rädd att uppfattas som man inte gillar sina icke biologiska barn. Tyvärr verkar många uppfattat det så men tanken på alla inlägg nedan.
Jag kan känna så ibland med min egna två att det blir ”för mycket” och man liksom inte orkar mer. Man får dåligt samvete för så får man ju inte känna.
Nä stå på dig och tack för en bra och intressant blogg!