Virrigt och förvirrat

Jag hittade några gamla fotoalbum här hemma, album vad hände med dom? jag får dåligt samvete att jag har alla bilderna i fb/instagram osv tidigare hade jag på pixbox och alla dom bildern är borta*skriver upp på check listan i huvudet framkalla bilder*...
Tänkte berätta lite om när jag blev mamma för första gången,iallafall här är jag på semester med Juvinas pappa 19 år gammal här är jag just i början av graviditeten, men visste det inte 😉 hade bara svällt upp lite och trodde det var semesterkilon.

Gillar stortån på bilden ha ha, mina tår är typ fingrar så långa men vem orkar bry sig om tassarna.

Vi hade inte känt varandra länge när jag blev gravid men det kändes rätt, jag har alltid velat ha barn ung.Under min graviditet med Juvina gick jag upp 29 KG helt otroligt!.Folk skrattade åt mig från liten och snärt till riktigt stor 84 kg på förlossningen ha ha ,jag vägde kring 54- 55 innan jag blev gravid, men på inskrivningen vägde jag redan 58 jag bokstavligen svällde som en gris under hela graviditeten , det här är vecka 38

Jag fick värkar samma dag som Juvina var beräknad , jag jag sov hos en vän Måndag -Tisdag och hade så ont i magen och förstod inte vad det var, värkarna fortsatte KONSTANT oabrutet. Onsdag åkte vi  in på BB hade inte sovit på två nätter och var helt knäckt jag fick då en sov dos så jag kunde sova och lyckades somna faktiskt, vaknar upp med samma värkar KONSTANT detta fortsatte hela Torsdagen men öppnade mig inte, Torsdag kväll fick jag en till sovdos men fungerar inte denna gång ,jag kunde inte sova hade värkar som gjorde riktigt ont hela tiden.

Fredag morgon åker vi in på förlossningen då har jag haft KONSTANT värkar sen måndags och sovit kanske 5 timmar under alla dessa nätter , vid det här laget hade jag redan så ont och var så trött att det var hemskt .Jag har aldrig i mitt liv upplevt något värre än detta, sen blev det värre .Jag stod tillslut vid ett fönster på BB hysterisk och skulle hoppa  ha ha rätt typiskt mig känslosam kan vi säga ;-), men jag kände att jag klarar inte av detta det var så fruktansvärt.

Dom gav mig då en spinal bedövning så jag var förlamad midjan och neråt nu kunde jag ju inte hoppa, och tur var ju det  jag hade inte ont länge, jag  kände ingenting alls .MEN sen puuhhh, jag  fick krysta i två timmar tillslut ligger en sköterska på min mage, två personer håller i mig i varje arm samt dom håller fast mina ben och sen kom SAXEN, ja det var det vidrigaste jag varit med om, kändes som ett övergrepp DÅ men förstår ju nu att annars hade inte Juvina varit frisk, henne hjärtljud gick akut ner och tog sig inte så det blev akut hon skulle ut NU!

UT kom världens underbarste Juvina, jag älskar mina barn lika mycket men känslan med första barnet vid ankomsten var magisk fick tyvärr inte så med nr 2(kommer berätta om det i ett senare inlägg)

Liten och alldeles underbar kom hon ut min Juvina, jag velade mellan namnet Juvina  och Saga och det blev en Juvina hennes pappa gillade båda namnen.Så från måndag till Fredag klockan  20:47 höll detta på till hon äntligen kom ut <3

Jag och Juvinas pappa hade som sagt inte känt varandra länge så jag flyttade när hon var kring halvåret och sen dess har Juvina bott hos mig på heltid, men hon träffar sin pappa ibland vill jag tillägga .Han finns alltså med i bilden så det inte blir några missförstånd men jag har alltid haft huvudansvaret över allt kring gumman.

Jag var så lycklig denna tid när jag var hemma, Juvina var världens lättsammaste bebis, hon sov långa perioder på dagarna, var konstant nöjd och på nätterna så sov hon 4-5 tim och åt och somnade nöjt om.På dagarna hängde vi på Cafeer och var med andra mammor/bebisar.jag tänker tillbaka på den tiden med ett leende på läpparna det kändes som att mitt liv fick en mening när Juvina kom ,pusselbiten som fattades i mitt liv.

Men visst var det tufft att vara själv ändå, jag bodde på tredje våningen ,bar matkassar i ena handen hon i den andra.När jag skulle duscha och hon var äldre fick hon vara med i badrummet i gåstolen och sen med mig i  badkaret vi var alltid tillsammans.

När hon var liten hade hon sånt underbart trollhår, världens finaste Juvina<3

Nu 32 år gammal funderar jag varför jag upplevde förlossningen så hemsk?
När jag gick in till barnmorskan 19 år gammal (jag var väldigt naiv) tänkte jag att kvinnor har ju fött barn i alla tider, det kan väl inte vara så farligt folk överdriver.Så vi talade aldrig om förlossningen så mycket då jag sa NEJ JAG ÄR INTE OROLIG, jag smärtkänsliga Hannah målade upp mig som en hårding .

Det var nog dumt jag skulle gått in med tanken på värsta tänkbara smärtan kanske jag inte hade blivit så överrasskad? sen sömnbristen måste påverkat mycket, ni vet väl själv om ni sovit dåligt ett tag hur känslig ni blir och jag är i grunden väldigt känslig med sömn.

SEN vägrade jag ta annat än lustgas, fram till jag stod vid fönstret.Det var väldigt dumt, varför jag inte ville ha smärtlindring? jag hade hört att det drar ut på allt, har man haft oavbrutet värkar sen Måndags så vill man inte Fredagmorgon dra ut på det ytterligare och trots detta låg jag på förlossningen i nästan 12 timmar.

Nä som sagt jag skulle inte för alla pengar i världen utsätta mig för att föda naturlig väg igen ,det är 2014 och man får välja snitt vilket jag gjorde med barn nummer två , men det kanske inte var så lyckat ändå? fort kommer…