Att vara själv med barn kan ibland vara väldigt påfrestande, för fast man lever med en sambo så är man ju ändå själv att vara mamma, själv med ansvar som skol/förskolekontakt och eventuella bekymmer där och allt som är kring ett barn. Inte vänder sig mina barn till min sambo det är ju mamma , mamma , mamma mamma , mamma. Och just nu denna helg då dom åkte bort var jag så slutkörd av sista två veckornas bravader, ”vad ”skriver jag inte ut här eftersom jag vill behålla en del av mitt privat liv och hänsyn till barnen, men det var vart mycket. Jag var så trött och slut, när jag satte mig på Harrys i Fredags med Rebecca efter jobbet , jag ville nästan gråta av lycka att jag bara VAR ”Hannah” för en stund fick sitta där och bara umgås, skratta , vara , ja bara koppla bort allt annat för några timmar det var så guld värt.
Fast jag har arbetat hela helger och är sjuk så känner jag mig så laddad nu , som att jag stoppade in batteriladdaren i Fredags och är laddad nu för trots, läxor, gnäll, konflikter,tjorviga läggningar och självklart en längtan efter mysiga godnattsagor, långa kramar, pussar, gulliga små vardagligaberättelser och allt annats som hör livet till som mamma. Men att man behöver sin egna tid som separerar FAST man har en sambo det är skrivet i sten , det enda som blir lättare är ju att man är två , är att man är två med räkningar och att det blir lättare att städa, åka på gymmet osv men man är ju ändå ensam förälder till sitt/sina barn den tid man har barnen/barnet.
Alla separerade måste få ladda upp batterierna emellanåt och få lite ”pauser” och sova ut och bara få vara , det är en stor skillnad leva i en famij jämfört med att leva utan den andra föräldern jag vet jag har ju varit där.
Nu längtar jag efter mina gotroll och känner mig som en glad, utvilad, samlad och laddad mamma 
Och välkommen elaka kommentarer!
