Virrigt och förvirrat

Så himla gullig!

Idag på lunchen satt jag och tittade igenom gamla bilder jag har i telefon, jag har massa bilder på när Angelie var liten,alla på Juvina är i fotoalbum i skåpen. Jag ska visa er dom,dom har ni inte sett, då jag 20 år blev mamma för första gången.

Mäktigaste känslan i mitt liv var då jag låg på BB men Juvina vid min sida,större kärlek har jag aldrig känt, jag svävande på moln levde i den där rosa lullilull världen och jag grät av lycka.Jag hade blivit mamma helt otroligt!

När jag ser bilder nu på Angelie 2-4 år känner jag att jag kan verkligen sakna den där tiden .Att ha ett litet barn hemma, mina barn börjar bli stora nu och jag saknar verkligen den där ålder så brukar jag inte känna faktiskt,jag brukar vara nöjd men jag har en otroligt längtan efter att ha en liten hemma igen , men en längtan och verkligheten är två olika saker.

Dock är bebistiden är inget jag saknar, jag fick min insomnistörning i samband med Angelies bebistid då hon aldrig sov första året,.Det blev en sån stress att konstant ha en orolig knorrande missnöjd bebis som sov några minuter åt gången, så från hon var 2 månader tog hennes pappa henne varje natt en eloge till han för det .Hur många pappor skulle göra det ?, men det betydde inte att jag sov jag för det jag låg vaken varje natt till 5-6 på morgonen och skulle upp med Juvina (och hade ju Angelie hemma, fast vi var båda två).Så den bebistiden var verkligen inte trevlig , tråkigt att det blev så.

Juvinas bebistid minns jag med glädje, vi sov JAG SOV,   och vi umgicks med folk , satt och fikade med mammor och bebisar och allt var fantastiskt,Jag flyttade ju med Juvina till egen lägenhet då hon var 7 månader och visst vaknade hon  ca 2-4 gr /natt och så men det var aldrig ett stort problem då jag kunde somna om.

I dag och sen flera år tillbaka sover Angelie men jag har kvar min sömnstörning kvar, otroligt tråkigt!

Jag älskar mina flickor lika mycket men tyvärr var lillans bebistid en tung tid .Sånt här pratar sällan folk om, man hör bara hur underbart allt är,men det kan faktiskt bli en tung start också.Men ur denna knorrande missnöjda lilla bebis har det nu blivit en omtänksam fantastisk liten tjej och vet ingen som har ett sånt band till sin pappa som hon, han har legat vaken med henne på nätterna och gett henne det hon behövde då jag låg och hade den tyngsta tiden i mitt liv-min sömn var som bortblåst, tills den dagen jag slutade tjura och började ta sömntabletter.

Mina fina flickor <3