Jag som annars älskar vardagen är nå hemskt trött just denna stund, just på att allt går i ett.Vi ska upp i ottan, middag, köra barn kors och tvärs, tvätt, kvällsfika, nattning jag älskar vardagen men nog hade de varit lättare att vara två ibland. Idag är en sån dag då jag känner så:-(.
När lillan måste sova och just då har stora tjejen massa att berätta (medans jag ska killa på ryggen åt lillan som behöver varva ner)åh ibland känner jag mig otillräcklig .Sällan jag känner så men just i kväll var det så, är nog att jag är lite pmsdeppig,något jag tänkte på då var vart f-an är min stress? jag har inte känt mig stressad på länge? är det därför jag går upp i vikt nu kanske?.
I början kändes det stressigt då jag gick upp i procent på jobbet och när jag mittiallt var själv med vardagssysslorna igen(var rätt bortskämd behövde typ aldrig handla) .Men jag har nu efter 7 månader kommit in i allt, det gick ju snabbare än så men lite har fallit på plats eftersom, jag är en mer harmonisk person än jag varit på …år?.Jag är nog en sån som trivs bäst att bo själv helt enkelt, det vore fantastiskt att klona mig för det är bara Hannah jag vill bo med som vuxen 
Jag och Angelie har iallafall pysslat på här hemma, jag gjorde en tupp men Angelie skrattade åt den ha ha den måste varit ful 
sen nu på kvällen har vi tittat i hennes första mattebok som hon stolt gjort klar:-),stor tjejen så duktig <3
