Virrigt och förvirrat

I vanliga fall finns det många som tycker till om bloggen. Det vore intressant om folk vågade skriva hur man tänker även om man tycker som mig eller tvärtemot. Hur ska blogggaren inse att det kan vara sant eller inte sant det jag skriver om ingen tycker till?

Så synd att du inte alls kan svara på kommentarerna du får.. Ha ha, svårt att försvara handlingarna? Nå du har ingenting att säga till ditt försvar ändå.. Du är fel.

Skrivit fler inlägg som ej finns med och jag ej vet om de kommer med här. Som en sista vädjan att folk tycker till ,så ber jag alla som läder bloggen att tänka sig in i Tommys barns situation och sen våga skriva något om hur man känner. Mer än detta kan jag ej skriva och sen kan jag ej styra vad bloggaren lägger in eller inte.

Var är Juvinas pappa? Är han bättre än sambons barns mamma enligt dej? I mina ögon så har du nedvärderat ALLT utom ditt eget liv och då menar jag DITT liv för du glömmer allt vad som är omkring dej,Tror du verkligen att din man kommer att ställa upp för dej när han inser vad du gör mot hans barn? När ljuset slocknar i deras ögon? Förr eller senare så kommer han att se att du inte är den han trodde sig att du skulle vara. Han kommer att se att hans barn far illa av ditt sätt att se hur man ska leva. För att vara föräldrar kräver 100% oavsett vad du säger. Förstör inte mer än vad du gjort. Se till att du får ett liv som fungerar med ALLA i din sk. familj. Skyll inte på att du är hästrädd, hur hade gjort om du var ensam? Blev det ingen ridning då? Eller finns sambon bara däför.För att göra det du inte själv vill? Herregud han måste vakna… Hans flickor måste betyda ALLT för honom, hans liv, det bästa som finns i hans liv…… Idag rik i morgon fattig….
Å du kom inte med några fler ”snälla nån” Svara ärligt

Jag säger såhär ” som man bäddar får man ligga” du har ju förmodligen valt detta liv som innebär evighetsjobb (vilket en förälder har, varje dag, varje sekund.) . Det är inte OK att putta barn åt sidan för att man inte orkar med dem.

Ta hand om varandra för guds skull. Vem har sagt att livet ska vara lätt? Det handlar om att lära sig att dansa i regnet.

Och sen undrar jag hur Tommy är funtad när han värdesätter hans flickvän över sina barn. Tror knappast att barnen ville flytta till en ny stad och skiljas från släkt och vännner.

jag gör inte skillnad? vart har jag sagt det???

Håller med er andra! Tycker också du verkar vara en stor egoist! Hela tiden så är det du å dina barn som gäller.Klagar över att det är jobbigt att vara en stor familj osv.Men det är ju nått som du själv har valt.Tycker så synd om Tommys barn.Dom måste verkligen känna sig utanför.Sen att dom inte ens fick följa med er på utlandsresan heller.Som sagt köper du mindre grejer till dig själv å dina barn , ja då kanske Tommys barn få chansen att ta del av utlandsresor och annat dylikt dom med.Ni verkar ha en relation då allt är på dina villkor å alla andra dom får anpassa sig efter dig å dina behov.Men du har väll haft tur att hitta en pojkvän som inte kan sätta ner foten! För det är nog inte många som skulle acceptera att leva med en sambo som bara ser till sitt eget hela tiden.Men som sagt det är ju Tommys val om han nu finner sig i detta.Men trist då det även blir barnen hans som blir drabbade.

Fyfan vilka hemska människor ni som kommenterar är rent ut sagt!! Tror ni att ni vet allt om Hannah och minsta lilla detalj i hennes och familjens liv för att ni läser bloggen? Tror då verkligen inte att hon behandlar Tommys barn illa. Hur fan kan man sitta bakom datorskärmen och komma med så mycket skit till en annan människa? Ta ni och spegla er en sväng och kom tillbaka när ni har insett att ni inte är så perfekta ni heller.

Anna, man vet ju bara det man läser som kommer från Hannah själv och om ens hälften av det är som hon skriver så blir man ju mörkrädd

Det är när barn, som Tommys barn lever i, man förstår vilket hat det kan bli mot en s.k styvmoder, då alla barn inte kan älskas och ha samma värdegrund som dens ”egna”. Om ens det, ett av dem. Jag följer bloggen mycket och tankarna som föregående talare haft, har kommit till mig med. Men om Hannah börjar visa mer av sin ”hela familj” så tror inte jag detta skulle vara ett så stort irritationsproblem. Men Hannah väljer ju själv hur hon vill framstå och vad som skall skriva om. . .

ingen soms agt att hon behandlar tommys barn illa inte på det sättet, utan sättet att inte ta till sig hans barn som sina egna inte ens försöka, när man bli en ända stor familj, hans barn har aldrig haft sin mamma hos sig som hennes barn och hans barns ser hur hon har kontakt med sina och kanske tänker en del viktigt att barn känner trygghet även när man flyttar ihop så där som dom gjort, att hon inte kan packa deras väskor göra saker samtidigt som hon gör med sina egna vad ska det spela för roll bara kul för alla barn, nädå hennes barn först och hans sen verkar det som och för mig går det inte ihop hon visste vad det skulle innebära när dom flyttade ihop, jag hoppas verkligen att barnen hans tommys alltså hade nåt att säga till om när dom flyttade till hanna och hennes barn att dom verkligen ville för jag menar dom lämnade ju allt, undras om hanna hade gjort t om hennes barn inte ville flytta bara gjort det på grund av förälskele ibland kan det vara bra att bo på avstånd för barnens bästa

Det spelar ingen roll om det är mina eller dina barn. Ett förhållande i en familj kan bara fungera genom att älska alla medlemmar i familjen. Gör man inte det så är det förhållandet dödsdömt. Det är nog inte lätt att vara ”klarsynt” när förälskelsen färgar allt i rosa för man vill ju så gärna att allt ska fungera. Livet är ett givande och ett tagande, inget fungerar utan dessa två ingredienser. Så för att ert förhållande Hannah skall bli varaktigt så måste du lära dej att inte bara älska dina små, de andra två flickorna behöver din kärlek också. Tommy du måste vakna och se orättvisan som pågår mellan barnen och Hanna, för vad händer när dina flickor börjar förstå på allvar att hennes kärlek inte räcker till dem? Det gör ont i mig när jag tänker på det. Att jag adresserar till Tommy är för att du Hanna skriver att han läser allt som skrivs på din blogg.

Jag har inte 4 barn jag har 2 st som har växt i min mage och jag har fött fram dom , det är en himla skillnad jag skulle aldrig älska någon annans barn på samma sätt, men det säger inte att jag INTE älskar dom !!

Men jag orkar med dom ? och spenderar tid i helfamilj men får jag välja tid med mina eller hans, tar jag självklart mina egna barn ?Tommy säger samma då jag ställde frågan till han . Jag säger att fyra barn är jobbigt det innebär inte någon individ utan alla tillsammans är jobbigt så är det bara .

Och man kan ju inte veta hur det är att ha 4 st barn innan man sitter i situationen vi försöker få det att fungera sedan vore ju saker lättare om hans barn hade en annan förälder som tar barnen mer än 3 gr per år, det blir väldigt intensivt.I vanliga fall delar man ju på ansvaret.

Så vi har ju lite speciell situation.

Jag förstår dina tankar och känslor och ditt behov av ensamtid, men jag tror du tagit dig vatten över huvudet som valt att bli en stor familj när du inte klarar av det och jag tror tyvärr inte du kommer känna annorlunda när ”nyförälsken” lagt sig.
Som jag sa så förstår jag inte hur ni inte kan ha gemensamma present/julklapps/klädkonton till barnen tex då det skulle kännas mer rättvist för dom (och ni det blir ju samma summa ändå)
Men ska man leva ihop så tycker iallafall ja att man måste klara av det också för annars blir barnen (och även ni vuxna) lidande av det.
Det som gör det extra viktigt är situationen med deras egen mamma. Där känner dom redan ett avvisande, så jag tror knappast dom mår bättre av att känna ett avvisande av dig också, att du inte orkar med dom. Att dom ser dig med dina barn, väcker helt klart tankar om varför ingen mamma vill ta sig an dom som sina egna.
För mig är det en självklarhet (precis som med adoptivbarn/fosterbarn)
Särbos hade varit mer optimalt för er, kan jag tycka..

Är flickorna bara 3 gånger per år hos sin mamma? Det gör ont i mitt mamma hjärta…