Jag upplever att ärlighet och genuina människor inte växer på träd , dom flesta lever sin låtsas Facebookstatus liv , bekymmer, jobbiga ungar, osv nej sånt har dom inte tralla la la.Jag älskar folk som vågar säga sin åsikt, som kan sticka ut .Då man kan ventilera föräldraskap, relationer osv .Det stimulerar mig mentalt att umgås med äkta människor som kan vara arga, ledsna osv , dom som säger nej vet du vad vi hade planer i kväll men jag har faktiskt Ingen lust istället för -jag har huvudvärk eller någon annan så kalld vit lögn.
En gång i mitt i mitt liv då jag mådde ganska dåligt och var rätt trasig umgicks jag med en tjej som ofta sa till mig-kom ihåg Hannah att man ska ha sina fiender närmare än sina vänner.Vi talade dagligen umgicks ofta i flera år till hon gör det vidrigaste man kan göra mot mig, jag var alltså fienden hon höll nära sig.
HUR kan man leva med sig själv och ha en så rutten människosyn att man ens vill umgås med så kallade fiender? Då måste man vara elakt rakt igenom, i dag är jag tacksam att jag slipper denna människa men kan erkänna att hon sårade mig djupt och rubbade min tillit till folk.
Men jag anser, hennes förlust!
Ja det är märkligt, hur folk kan vara.
