Jag och Juvina är ännu kvar i Sävast hos Johanna.I dag hände något obehagligt,lilla Melker fick för sig att kliva ner i poolen utan armpuffar och vad hände? han sjönk ner på botten som en sten men Juvina var snabbt där och tog upp han och självklart såg vi ju allting, vi har ju koll på barnen.Vi kom in på en blogg om en liten flicka om drunkande i sin pool hemma , då Johanna skrev ut detta på facebook så skrev någon en länk om denna flicka,jag får verkligen kalla kårar när jag läser om denna tragiska berättelse. Jag får höra av Tommy att jag är en hönsmamma med mina barn i vatten , men jag är hellre en hönsmamma med levande barn än att titta bort och så förlorar jag det bästa jag har.Juvina kan jag ju släppa med blicken ett tag hon har simmat i snart 6 och fyller 11 år . Men jag förstår inte föräldrar så bara totalt litar på badvakterna och bara struntar i sina barn i vattnet , VATTEN kan vara livsfarligt !!!, Angelie har simmat sen hon var 5 år och jag skulle aldrig slappna av och bara låta hon vara i bassängen , nej fy !. Mina barn har båda simmat sen 5 års ålder, jag har varit med dom flitigt i badhuset och jag tycker inte att man ska vara rädd för vatten , MEN men ska ha respekt och som förälder så ska man verkligen förstå att det är ett ” ögonblicksverk så kan det vara över.
man ska aldrig vara längre bort än en armslängds avstånd från barn i vatten upp till sju år. simkunniga eller ej – barn är barn.
Jag sitter konstant och tittar HELA tiden….oavbrutet. .är där på 1 sekund. Jag är otroligt hönsig med mina barn i vatten, huvva!
Jag kan säga att jag har varit orolig tills dom blev 14 år till o med. Nu är oron mest att de ska dyka från en brygga utan att kolla botten först så att inte något är där som de kan slå sig i eller att det är grunt o bryta nacken. Så löjlig är jag.